I huvudet på coach Jens Larsson

Det var mina känslor sekunder efter premiären i Superettan mot fjolårets tabellfyra Wetterbygden Stars. Det är mina känslor när jag sätter mig framför skärmen på söndagsmorgonen.

Förbannad över att vi faller på målsnöret efter att ha varit i ledningen nästan hela matchen.

Stolt över att vi står upp, att vi håller på den här höga nivån.

Förbannad över den hackiga starten på tredje, som fick oss ur balans och att vi inte lyckades stoppa bolljäveln i korgen på flera minuter.

Stolt över att vi jobbar oss tillbaka och återtar momentum.

Förbannad över att vi inte lyckades få igenom DaeShawn Beasleys arbetstillstånd, vi är fortfarande rookies när det kommer till sådana saker.

Stolt över hur alla tio som klev in på golvet under gårdagen bidrog till att Åkersberga så när vinner premiären.

Vi hade uppenbara problem att få stopp på Wetterbygdens rutinerade Flavio Gomes, som hade 20 pinnar i första halvlek. Jag övervägde dubbling, men viftade bort den idén. Lät Hampus Åhlin axla den rollen i starten av tredje och sedan tog Elias Wilenius över. Det funkade bra. Vi höll Gomes på åtta poäng i andra halvek.

I fjärde är vi upp 5-6 poäng länge, men Wetterbygden hissar i ett par viktiga treor i crunch time och plötsligt var det vi som jagade. Den korta rotationen i fjärde gav också jävligt trötta spelare. Det är mitt fel. Borde bytt lite mer. Det är dock lätt att vara efterklok, samtidigt som det var så jävla tryggt att ha Hampus på planen i 33:39 och Jonte, Gjerulf och Joel på 28 minuter. Det blev extra minuter för dem också då Sarunas Pabreza åkte ut tidigt i matchen på sin femte foul. På skitgrejer. Det gjorde mig förbannad, men jag försökte dölja det så gott jag kunde med respekt för det grå laget.

Hampus Åhlin blev matchens lirare i Åkersberga. Flavio Gomes i Wetterbygden. Joel Halling var high score i hemmalaget med 19 och gjorde en stark premiärinsats. Philip Gjerulf lirade stora delar av matchen med fyra fouls, men hänger ändå i 15. Lukas Gyllensten och Hampus Åhlin gör 12 var.

Stoltheten bubblade inom mig när 350 personer på läktaren sjöng Country Roads – ETT NYTT FETT PUBLIKREKORD FÖR ÅKERSBERGA BASKET – stort tack för stödet! Stort tack också till alla som bidrog till att arrangemanget blev jävligt lyckat. Det är de små detaljerna som gör att det stora hela blir bra. Från leendet i entrén och kiosken, motståndarnas fika i omklädningsrummet och fungerande sekretariat och statistik. Lägg därtill Bänkvärmarnas Henrik Schöldström som speaker och TV-sportens Björn Becksmo som kommentator. Varmt tack till alla som hjälpte till, ni är hoop heroes hela bunten!

Nu är äggen kokta. Två goda vänner från Wetterbygden snarkar i källaren. Plus fjolårets damcoach i Åkersberga Basket, Noah Godwin med flickvän. Basketball brings people together. We fight on the court, but are friends after. Vette fan varför jag switchade till engelska, men det blir mycket av den varan i år.

77-79 mot Wetterbygden är inte kattskit. Det är en premiär som alla i hallen tyckte var succé trots allt. Nu på lördag 28/9 kl 16.00 är det dags igen. Då kommer Eos från Lund på besök. Räkna med ett revanschsuget Åkersberga då.

Nu ska jag strax iväg till Åkersberga Sporthall och coacha H19 mot Norrköping.

Fortfarande förbannad.

Och stolt.